The redhead in disguise

För ca ett år sen bestämde jag mig för att jag skulle (för mitt misshandlade hårs skull) bi svarthårig igen.
Jag hade då varit rödhårig mer eller mindre i tio år och det var inte ett lätt beslut att fatta, eftersom jag mycket ser mig som ett redhead (med allt som kommer därtill).
Jag färgade det i alla fall svart, vilket gjorde ganska bra saker med mitt hår. Jag kunde färga det mer sällan och med besök till frisör med en regelbundenhet jag inte haft i hela mitt liv (men en som ändå får min frisör att klaga lite) började mitt hår faktiskt återhämta sig lite.

Det ser inte ut som en tovad bit ull, jag kan använda enbart schampoo utan att få spontana dreads i några veckor och jag kan faktiskt ha sex utan att skator avundsjukt tittar efter mig när jag går ut.

Anyway.

Nu har det gått ett år och även om jag har trivts bra i mitt svarta och hittat tjusningen med det också, har jag ändå genom det här året känt mig som en redhead in disguise.

Så nu är det dags, till min frisörs fasa gick jag idag in där och bad om en avfärgning, imorgon blir det blekning med hjälp av min goda vän och nästa vecka nångång läggs det röda in.

Im going back baby! Once you go red, you never go.. anything else :P

Bilder får ni inte förrän tidigast på fredag, eftersom jag inte kommer vara hemma så mycket i dagarna :P

I övrigt så jävlas skolan, folk kan inte kommunicera och jag är allmänt less på omvärlden men det löser sig alltid! Nothing in life worth having comes easy!
Dessutom ångrar jag intensivt att jag idag inte föll min spontanitet (damnit, man ska ALLTID falla för sin spontanitet) och gjorde en anchor som jag verkligen vill ha!

Puss!