30 januari 2010

Allmänt gnäll

Jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag uppdaterar bloggen för sällan, jag betvivlar att nån saknar den direkt :P

Ända sen jag började på socionomprogrammet så har jag vetat att jag kommer få lite trassel med CSN sista terminen, eftersom jag då kommer ha läst 6 år vilket är max för hur länge man får ha studiemedel.
Men jag hade ändå känt mig ganska lugn, eftersom jag kollat runt lite och allt verkade tyda på att eftersom det bara var en termin det rörde sig om, samt att det skulle leda fram till examen så skulle det gå att ansöka om förlängning utan större problem.
Mitt in i utbildningen anser tydligen CSN att så roligt ska vi inte ha, och ändrar sina regler lite. Sådär så att det bara blir lite svårare.
Det gjorde en ju lite orolig men jag tänkte ändå att "äh, det kommer lösa sig, bara en termin ju".
Det gjorde det ju såklart inte. I november sa dom "ha-ha, nu får du inga mer pengar av oss" och körde vänligt men bestämt nåt hårt upp i röven på mig (bildligt talat).
Jag fick lite hjälp av Bim och överklagade beslutet och som en helt fantastisk julklapp fick jag ett "nej, du får inte förlängt för du är för ung, dra åt helvete skitunge" på posten.
Eftersom mitt jobb ungefär i samma veva bestämde sig för att sätta vikariestopp (utan att meddela vikarierna om detta) så är ekonomin kanske inte nödvändigtvis den bästa under perioden november-februari. Nudlar anyone?
Nu har dock jobbet släppt på vikariestoppet och jag får jobba sjukt mycket, vilket är hur nice som helst tills man kommer på att det ju faktiskt finns något som heter skola också.
Att jobba heltid och plugga heltid är inte att rekommendera, speciellt inte om du ska skriva c-uppsats med en annan tjej som är väldigt bestämd om att saker ska göras och det NU.
Jag är med andra ord ganska trött, även om jag är väldigt tacksam över att jag faktiskt har ett jobb så att jag har något att leva på.
Sen i torsdags ringer tjejen som står på kontraktet till lägenheten jag bor i.
Hon har bestämt sig för att aldrig mer flytta tillbaka till Stockholm och säger därför upp lägenheten från och med mars, så sista juni är jag bostadslös.

Så om ni ser ett litet tovigt rött trassel ligga i fosterställning och mumla nåt om korrelationskoefficienter, marknadshyror och onda häxor på CSN - lägg lite choklad bredvid och klappa mig på huvudet. :P