Den piercade bilen

My god vilken kväll! Snacka om att jag gör annorlunda saker med mina fredagar än andra normala människor :P

Jag skulle ut och övningsköra lite med min goda vän Hanna, vi stannar på en mack för att köpa lite godis och när vi ska köra därifrån går det inte så bra.. Hanna lägger i backen, men bilen väljer istället att gå framåt och åker upp över en två dm hög betongkant. När hon sen ska backa ner visar det sig att baksidan på kanten inte var lika snäll som framsidan.
Underredet på min bil fastnar, och när vi väl kommer loss (ingen av oss hinner reagera på vad som händer) är min spoiler lös, hänger under bilen i två delar och delar av min framvagn är sönder och halvt om halvt lös.
Aj aj då.
Som tur är känner Hanna de bästa människorna i världen som snabbt kommer till undsättning. Inom loppet av tio minuter är spoilern bortplockad (den behövs ju ändå inte, typ, så va fan den ligger nu i min bagagelucka i några delar) och bilen hyfsat lagad.
Killen som räddar oss kommer alltså med sin fantastiska miniborr och metalltråd och helt sonika binder fast delarna i varandra.
Det låter avsevärt mycket fulare än vad det är, han är riktigt jävla grym på det han gör och någon som inte vet vad som hänt lär knappast se det över huvudtaget.

Så, min lilla Zorro (ja min bil heter Zorro) är numera piercad och ärrad, i like it! :D
Den har fått lite personlighet och är lite mer lik mig nu, its awesome. ;)

Däremot så vet jag ju inte vad dom säger på besiktningen (om dom som sagt ens ser det, det går inte att ta kort på och visa för det syns inte på bilden att nåt är fel) eller hur länge det faktiskt håller.

Men det är lite coolt :P

Men det som skulle bli en lugn övningskörningskväll med ett lugnt avslut hemma resulterade istället i ett äventyr ute i ödemarken och att jag kom hem närmare tolv.
Men heck, det klår helt klart att vara ute på Stureplan i regnet med alla idioter så :P